Högaktiva runstenar och en ny mästerskurk

 Efter mer än ett och ett halvt års längtan så fick vi för ett par dagar sedan äntligen uppdrag som tar oss vidare i huvudstoryn, nu är det bara att hoppas att vi slipper vänta lika länge för en fortsättning. Iallafall, om du inte är beundrad med Åskviggens Cirkel, rekommenderar jag att inte läsa detta inlägg om du vill undvika spoilers.
Uppdraget började hos Alex på Vingården, där hon samlat resten av de befintliga Ödesryttarna för att berätta om de nya planerna vi har framför oss. Vi saknar ju fortfarande Anne, men vi fick höra i dessa dialoger att Fripp och druiderna letar efter ett säkert sätt att resa till Pandoria för att rädda henne - och hur exalterande är inte detta? Vi har ju fått massa hints tidigare, men det måste väl ändå vara bekräftat nu? Att få resa till dimensionen Pandoria som faktiskt spelar en så stor roll i huvudstoryn vore riktigt spännande! Alex nämnde även att vi skulle ta saken i egna händer om det tog för lång tid, och med tanke på att de sa detta känns det som att en resa dit inte är för långt borta, och att det är något vi kommer fixa själva.
 
 
Fripp och druiderna hade i övrigt inte en aning om vad Mörkerryttarna och Dark Core planerar att göra här näst, men vi själva ska planera och förbereda oss medan de smider sina onda planer, så att vi är beredda när de slår till nästa gång. Fram tills dess ska vi larma och handla om något oväntat sker, Alex hade nämligen spanat lite och funnit några lämpliga observationsplatser. Vi började direkt efter att snacket var avslutat, och mitt jobb var att spana vid ett ställe med bra utkik mot havet och Dark Cores högkvarter. Just idag hittade jag inget avvikande eller suspekt, men däremot hörde jag ett skrik från foten av klippan precis nedanför. 
 
 
Nedanför klippan satt en karaktär som vi stött på några tillfällen under åren och är en aning bekanta med - Sonja. Denna gången var hon en aning virrig och hade ont överallt, då hon precis hade fallit av sin häst som blivit rädd för en lysande runsten. Lite payback för att alltid ha ridit utan hjälm kanske? Hon lärde sig iallafall en läxa och sa att hon aldrig ska göra om det misstaget, så vi får hoppas på att hon får sig en uppdaterad version på sitt utseende (med hjälm då alltså) lite senare. 
 
Eftersom Sonja inte kunde gå själv fick jag skjutsa henne på hästryggen till sjukstugan i Jarlaheim. Hon försökte balansera på svanskotan för att (förmodligen) undvika smärtan, men ack så roligt det såg ut! Hon skumpade ju så mycket, hahah.
 
 
Sonja hade bara en lättare hjärnskakning, så jag återvände tillbaka till runstenen för att undersöka den - och visst, den lyste helt rosa! Jag berättade för Linda, men hon hänvisade till Alex då runstenarna brukar vara hennes uppdrag.
 
 
Efter ett tags letande på Vingården fick jag höra att hon var i gallerian för lite "familjeangelägenheter", och när jag kom dit satt Alex på en caféstol mittemot sin mamma, Fru Cloudmill. Jag trodde faktiskt aldrig vi skulle få träffa på henne i spelet, tidigare har hon ju faktiskt bara setts i en liten avatarruta under ett telefonsamtal i en av episoderna av Starshine Legacy. Men nya karaktärer är alltid roligt, särskilt sådana man fått höra om tidigare eller känner igen från tidigare spel!
   Under Alex's barndom bodde Fru Cloudmill ensam med fem barn i ett av Jorviks fattigaste områden, så man kan ju tänka sig att hon haft det svårt. Under deras samtal skuldbelade hon sig själv för att ha gett de en dålig uppväxt och trodde att ingen älskade henne längre. Allt detta slutade dock med ett leende från hennes sida, vilket är bra såklart.
 
 
 
Men nu till det mer spännande...! Av Alex fick jag höra att runstenen lyste rosa på grund av att den pandoriska aktiviteten var hög. Hon brukade rida runt och mäta de, för att få information om hur aktivt Pandoria är och hur stort flödet mellan våran verklighet och Pandorias overklighet är. Detta var viktig information för druiderna, då man genom detta kunde bedöma vilka motåtgärder som bör genomföras. Hon hade inte gjort det på ett tag, och eftersom jag kommit så långt inom Åskviggens Cirkel skulle jag få äran att hjälpa till. Efter ett samtal och lite övertalan fick jag min alldeles egen runstav av en ovanligt nipprig Fripp, för att kunna utföra alla mätningar. 
 
 
Runstenarna man ska mäta är utspridda överallt i landskapet och har ett helt nytt utseende. Om man ligger i och mäter alla runstenar som finns så tar det bara två dagar innan man är färdig. När man gör detta bygger man rykte med Åskviggens Inre Cirkel, en ny fraktion som kommer innebära fördjupningskunskaper inom Åskviggens anda. Mätningarna är bara en början, och jag fick också höra att det kan gå så långt att vi i framtiden lär oss utföra väldigt kraftfulla, magiska besvärjelser. Låter bra tycker jag, och hur roligt vore det inte att kunna utföra sådant vi fått sett av Ödesryttarna i Starshine Legacy? Vore riktigt grymt!
 
 
För att mäta runstenarnas aktivitet måste man först prata med dem, och sedan dra runstaven mot stenen. Då startades ett litet minispel, som går ut på att matcha runorna på stenen genom att klicka på de runor som flyger runt om i rätt ordning.
 
 
Och denna dags spaningsarbete visade en aning mer resultat än dagen innan. Genom kikaren såg vi massor av blixtrar flyga runt Dark Cores högkvarter, så jag drog dit för att kolla upp om något nytt eller betydelsefullt skedde. 
 
 
När jag smygit mig fram till portalen blev jag vittne för ett möte mellan Mörkerryttarna och en ny karaktär vi aldrig sett tidigare - Darko. De nya animationerna han har är helt otroliga, och de kombinerat med hans utseende gör att han känns väldigt övertygande och kapabel till mycket ont. Vi vet ännu inte mycket om honom, mer än att han är en av Mr. Sands underhuggare och den som lärde Pi göra mörkerhästar.
   Av mitt tjuvlyssnande, fick jag höra att den fjärde Mörkeryttaren, kallad Elise (även känd som Nihili), fortfarande saknas och det är dags att hämta hem henne. Allt detta eftersom att de insett att Justin är värdelös som Mörkerryttare. Betyder detta att vi kommer behöva utföra en räddningsaktion för att hämta hem honom snart? Han kanske äntligen har insett att han inte kan strida på den mörka sidan också, får vi hoppas. Vem denne Elise är har jag ingen aning om, men det är jag väldigt exalterad över att se! Vi fick iallafall en skymt av hennes mörkerhäst, som har ett nytt, utstickande men coolt utseende. 
 
 
 
Det var allt! Även om denna uppdragsserie inte var det mest episka vi träffat på, så tycker jag att att den lagt ut en bra grund för en fortsättning. Den hintar om att Justin skulle behöva räddas, att skaran av Mörkerryttare snart är fullbordad och snart är redo att utföra Mörkerceremonin. Och framför allt - att det finns planer på att rädda Anne från Pandoria och lära oss Ödesryttare ännu fler magiska besvärjelser. Att få höra om allt detta tycker jag var riktigt spännande, och särskilt att få träffa på Darko. Man blev verkligen exalterad inför framtiden! Vad tycker ni själva?
 
 
 

Årets juluppdrag

Nu är juluppdragen över för detta år! Alla Rådsmans julbestyr, tomtens julbestyr och Vaktmästarens julfix kommer finnas kvar några veckor till, ifall någon av er missat. Jag är iallafall helt klar, förutom slutet på Rådsmans julbestyr då man får alla presenter från honom. Det hör till julafton tycker jag, så det har jag låtit bli att göra då det funnits tillgängligt lite i förväg. Men jag ska göra det nu om några timmar, efter tolvslaget! Jag tänkte bjuda på lite bilder trots allt, jag har ju redan bloggat om det tidigare år men lite bilder kan ju inte skada (allt för julkänslans skull). Tycker alla uppdrag är så mysiga och passande inför jul, trots att de flesta funnits flera år! Vad jag fick i tomtens säck ska jag också visa om några dagar. Ha en fortsatt trevlig kväll så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Han hade kul en gång och det var HEMSKT!

Detta inlägg handlar om första mötet med Professor Hayden, en vresig insektsälskande man som studerar habitatet i Spegelträsket, i Epona.
Uppdraget började hos Pamela i Månskäreby, dock så blev jag bortjagad av ett par vilda varelser innan jag hann fram. Alla bikupor var nämligen välta, och de arga bisvärmarna flög omkring på hennes bakgård och ingen var särskilt sugen att ha mig där. 
 
 
 
Det var Alberta, Professor Haydens lilla husdjur som ställt till med all oreda. Vad tror ni Alberta är för husdjur? Pamela kallar ju henne gris, men det kan man ju kalla vilket djur som helst. Det känns ändå som en gris, lite småklumpig sådär. Men hon beskrevs ju också som lurvig och godis, och grisar är väl inte lurviga? Ska bli spännande det här! Iallafall, först av allt så fick vi hjälpa till att ställa iordning och lugna ned alla bin.
 
 
Men sen var det dags att leta reda på det busiga husdjurets ägare. På lappen som var fastklistrad på hans dörr stod det att han var ute och tältade, och genom ännu en lapp lyckades jag hitta honom, fast i ett hål faktiskt. En riktigt butter gubbe som hatar att ha roligt och är lite smått otrevlig. Men måste få påstå att de gjort ett riktigt bra jobb med honom, hans känns som en egen person och är är väldigt annorlunda och personlig. Det är roligt när de gör lite mer speciella karaktärer!
 
 
 
Han är då ditskickad av A.A.E för att studera Spegelträsket, som sagt. Det första jag fick hjälpa han med var att leta efter hans borttappade väska, och när jag ändå var igång tyckte han att jag kunde göra lite mer nytta. Jag fick lägga ut lite kakor för att locka på insekter. Det tillhörde inte hans arbete, utan hans intresse är att studera just insekter. Efter det var det bara att vänta. Enligt honom har man inte väntat ordentligt om det inte tar minst 10 timmar.
 
 
 
Både skalbaggar, myror och tusenfotingar fick vi tag på. Jag la de i tillfälliga burkar med lite natur från omgivningen så de skulle känna sig som hemma. Jag fick också hedersarbetet att bära alla insekter tillbaka till tältet. Han fick nämligen för sig att Alberta var jätterädd, då Pamela kanske jagat bort stackarn med en sopkvast. Alberta behövde hittas och han stack ut för att leta, så jag fick ledigt resten av dagen.
 
 
 
 
Nästa dag berättade han att Alberta kom hem säkert och frågade sen om jag var intresserad av att se hur han jobbar. Detta resulterade i lite mer slavgöra i form av att samla jord- och vattenprover. Han var dock lite fundersam på varför jag ville göra det. Det är inte kul, det ska inte vara kul sa han. Innan jag drog iväg för att arbeta bad han mig att inte ha kul. Jag antar att detta betyder att jag ska ha kul, för han själv tycker att inte ha kul är underbart.
 
 
På hemvägen envisades han att gå, det skulle traskas så att han fick blåsor på fötterna. Men helst skulle han vilja leva som en viss filosof, som aldrig tvättade sig och levde i en tunna hela livet. Jag berättade för honom att han borde le lite mer också, men då han provade sist så bländade ljuset honom så hårt att han fick ont i ögonen. Då behövde gömma sig i en källare och studera tusenfotingar och gråsuggor i 38 dagar. Hemsk upplevelse sa han, men han älskade varje minut. Till sist fick jag hjälpa honom undersöka proverna jag tagit. Jag har blivit lite av hans assisstent, för varje dag kan jag återvända och hjälpa honom med lite dagliga studeringar. Detta betyder mer rykte till Månskärebys fraktion för mig, vilket alltid uppskattas. :D
 
 
 Vad tycker ni om uppdraget? Måste bara säga att jag verkligen älskar Professor Hayden, hahah. :D