Upphittad ponny

Jag hade precis tagit hem Nowa från hästön när jag bestämde mig för att ta med henne på en höstritt, hon har varit borta någon vecka och behövde röra på sig lite. Vi red från Gyllenbladstallet mot Gyllenbladskogen, för att småskutta lite i skogen. Det gick väldigt bra och hon trippade på fint trots vilan, men helt plötsligt hörde vi skrikande gnäggningar från vargområdet vid Skuggåsarna. Det lät inte särskilt bra så jag fattade galopp och lät Nowa galoppera mot skriet, hon är en riktigt modig liten dam så hon gjorde exakt vad jag sa.

 

När vi kom fram såg vi en varg närma sig en svart, lite fläckig ponny. Det syndes direkt att den var vanvårdad, sliten hårrem och tovig päls. Förutom det så var den vettskrämd för vargen, som förmodligen inte ville något illa nu när den får hundgodis av Jasper varje vecka. Jag red fram innan vargen hann närma sig och kastade ett rep runt halsen på ponnyn och hann rida iväg, innan den flippade ur helt. 

 

Ponnyn var fortfarande väldigt stressad, så vi skrittade långsamt från området medan jag försökte lugna den från Nowas rygg. Först vid Jasper kunde jag sitta av och undersöka den medan Jasper höll ett stadigt tag om Nowa. Det såg lika illa ut på nära håll, ovårdad päls och så smal så revbenen syndes. När han lugnat ner sig kunde jag leda honom mot Veterinären. Nowa är så pass lydig att hon kan gå efter mig så ponnyn fick låna hennes träns. Träns hade han haft förut, det märktes.

 

Veterinären undersökte hästen, det syndes att han inte fått i sig någon mat på länge och varit övergiven ett tag. Hon försökte leta efter chip och tittade bland alla registreringar på hästpass i Jorvik. Ponnyn var definitivt inte registrerad och hon kände inte igen honom heller. Vi ringde runt lite och la ut en annons om upphittad ponny i Jorvik Gazette. 

 

Över natten stannade ponnyn hos Veterinären medan vi väntade på svar från tidningar med mera. Efter några dagar hade vi fått någon som visste mer, ägarna hade flyttat utomlands och hann inte sälja ponnyn. "De lämnade honom mitt ute i ingenstans har jag hört", sa kvinnan som vi pratade med. Ingen hade varit särskilt snäll mot stackarn heller.

 

Vi bestämde oss för att ponnyn ska få bo hos mig, jag vill ge han trygghet eftersom han inte litar särskilt mycket på människor länge och självklart ett bra hem. Nu ska han få äta upp sig och få följa med på promenader, så kan han nog snart hänga med på korta ridturer. Han fick även ett namn, Thundertornado med smeknamnet Turbo. Han verkar vara en fräsig liten ponny och redo att ge allt till den han litar på.

 

Härligt inlägg, mer sånt 😊.

Jag håller med Lilly, mer sånt här. :)

Aww vad söt! Har en likadan xD

Awww so cute :)

Har själv en sån pownie BTW :)

Du vet väl att nån har härmat din header och design

Har du sett teckningen jag skickade? :D

zoeyskylund.blogg.se har typ samma som dig

Chippy 2.o.!! :D

Haha, nu har vi Turbo och Turbo <3

Jätte söt! Jag har själv en vit ponny ;)

Jag har en brun ponny 😊

Vad modig du var!! Coolt förresten!Är det på riktigt eller påhittat? Om det är påhittat var det en väldigt bra historia, om inte så var du båda modig och skicklig!! Älskar din blogg! <3<3<3

Va söööt